Vinterpromenad!

Trots -14° och migrän drog jag på mig överdragsbyxorna och tjocka vinterjackan. Kameran packades ner i väskan och sedan klev jag ut i vintersolen. Jag kände att jag var tvungen att göra något, höll på att bli tokig innanför hemmets fyra väggar.

Kylan bet i kinderna men naturen bjöd på sitt allra vackraste, så det märkte jag nästan inte.

Promenaden tog en dryg timme och när jag kom hem kändes saker och ting lite, lite bättre. Jag tänker bra när jag promenerar, och har jag också med mig kameran så blir promenaden ren terapi.